Är pensionär och får nu tid för andra intressen. Min vagga har stått i Tyskland men har vuxit upp i Ystad och sedermera bott i Ösmo-Nynäshamn och nu i Frölunda.

Mitt första ”kulturminne” är från när jag som liten flicka - ca 4 år - såg barnteatern ”Lille Petters resa till månen” i en sönderbombad biograflokal i Tyskland.

Jag hörde talas om Petras engagemang när vi båda var anställda i kommunen. Då jag alltid intresserat mig för ”kultur” (ett begrepp som för mig är mer än litteratur) föll det sig naturligt att stötta Litteraturhuset.

Jag är förvånad över att Nynäshamnarna inte i större utsträckning är stolta över och känner till de stora kulturskatterna i sin egen hembygd.

Har skolan tappat något?